livetisvenstorp

Jag är tillbaka i det arga

Det frustrerade tillståndet igen

Över att inte orka

Över att ständigt behöva hushålla med energi och planera minsta lilla aktivitet

Över dagar som bara försvinner

Som jag spenderar i sängen eller på soffan

I en dimma som ligger tung över mina ögon

Som tynger hela min kropp

Desperationen som uppstår när allt kolliderar i min kropp

Viljan

Önskan

Hopplösheten

Utmattningen

 

Jag funderar på om jag nånsin kommer hitta balans

Att bli helt frisk har jag tappat hoppet om

Men kanske kan jag hitta någon form av balans

Ett sätt att klara det

Som går att leva i

Inte bara överleva

 

Jag önskar att några timmars aktivitet inte krävde en hel dag av återhämtning

Jag önskar att jag kunde vakna om morgnarna och inte direkt längta efter kvällen när jag får gå och lägga mig igen

Jag önskar att jag kunde hålla mig vaken en hel dag utan att det innebar att jag skulle få betala för det senare

Jag önskar att det fanns utrymme för spontanitet

 

Men på önskningar kommer jag inte långt

Det krävs planering

Mer än jag egentligen orkar med

Men när jag inte planerar

Så kraschar jag igen

Kanske inte direkt dagen efter

Men sannolikt inom de närmsta dagarna

 

Min terapeut säger ofta att anledningen till att en blir sjukskriven i sådana här lägen

Förutom den uppenbara

Är att det tar så fruktansvärt mycket energi att förändra

Att bearbeta ett beteende som sitter så djupt

Och förändra det för att kunna må bättre

Och det känns som att jag hade behövt mer tid

 

Fredagen den 22 maj 2015

Då sjukskrevs jag

Det är snart två år sedan

Jag har blivit så mycket klokare sedan dess

Men jag är inte framme än

 

 

"Det är så mycket som vi tror vi gör

Men som vi bara fått

Av nånting gammalt

Som vi tror är vårt

Men det måste finnas ett annat sätt att leva

Än det jag lärt mig"

 - Sofia Karlsson, Stjärnor över Asahikawa

Jag har sovit i tre dagar nu

Jag försökte alltså att jobba full tid och hade satt fyra veckor som gräns

Efter det skulle jag utvärdera

Men jag blev sakta sämre för var dag som gick

När jag inte kom upp ur sängen i onsdags blev jag fruktansvärt irriterad och frustrerad

Så jag körde till jobbet ändå

Vilket jag givetvis inte skulle gjort

 

Det där sista som en normalt sett har

Det där en gör på ren vilja

Den reserven finns inte hos mig längre

Och jag vet det egentligen 

Men när känslorna tar överhanden och jag vägrar lyssna på kroppen

Så tar jag helt slut

 

Kroppens försvar blir då att slå ut allt

Så att jag tvingas lägga mig för att vila

Tvingas lyssna på kroppen

Och då kommer nästa våg av frustration över mig

För jag vet ju egentligen detta 

Men ändå testar jag

Ändå frestar jag

 

Jag har ingen tröskel kvar längre

Den har slipats ner till golvet

Och när jag har mina svåra dagar undrar jag om det alltid ska vara så här nu

Om den tröskeln aldrig byggs upp igen

 

Det som händer i mitt huve när kroppen stänger ner

Är att jag blir fruktansvärt uppgiven

Jag känner mig stressad över att jag inte kan göra något

Och jag får ångest för att jag blir en börda för min make

När jag sen börjar bli piggare blir stressen större

Och jag vill "åtgärda allt jag ställt till med"
Jag har sällan ställt till med något dock

Men eftersom jag hela mitt liv alltid känt ett behov av att prestera för att duga

Så är ju tre dagars sömn ett oerhört slöseri med tid

 

Ni hör ju hur det låter

Och var det här behovet av att prestera kommer ifrån vet jag inte

Oftast inifrån mig själv

Om jag kunde hitta kärnan skulle jag säkert må mycket bättre

Och det är det vi försöker göra i terapin

 

 

 

Mmm, det där med tålamod

Inte något jag har så mycket av just nu

Jag är otålig

Vill må bättre

Vara starkare

Piggare

NU

 

Acceptans pratar vi en del om i terapin

Att acceptera de dagar då jag inte är på topp

Acceptera att det är så här av en anledning

Och inte bli arg och frustrerad över att jag inte klarar allt jag vill

Lättare sagt än gjort kan jag säga

Så jag får öva mig på att göra ingenting

För att sen kunna göra nåt

 

Hittills har vi förlorat tre av våra katter

Våra fyrbenta bebisar

Betsy

Pixie

Och nu Vera 

 

Ingen av dom har gått bort av ålder, alla tre har ryckts bort för tidigt

Så idag sörjer vi i Svenstorp 

 

Vera 

 

Har ni sett humorsketchen, med bland andra Jesper Rönndahl, fett eller bebis?

 

 

En oerhört trivsam (sarkasm) biverkning på en av medicinerna jag tar är viktökning
Jag är hungrig oftare, ämnesomsättningen ändras och jag ökar i vikt för varje dag
När jag bara hade ett par byxor som jag kunde knäppa ordentligt så fick jag ett par till av min svägerska
Så nu har jag två par stretchjeans som jag varvar
Jag får lite utslag av tanken på att köpa nya kläder på grund av att jag går upp i vikt
För jag tänker ju att jag ska gå ner igen sen
Men egentligen borde jag ju bara köpa mig lite nya kläder istället för att gå runt och ha ångest för att allt sitter åt och inte passar längre
Fåfänga kallas det väl antar jag

 

En annan kul (sarkasm igen) biverkning är svettningarna
Känns som jag är tillbaka på högstadiet och stoppar pappersservetter i armhålorna
För att inte tala om handsvetten
Mina främsta arbetsredskap är en dator, en skärm och ett tangentbord
Jag skulle INTE vilja ta prov på vad som finns gömt i mitt tangentbord…

 

Jag vet egentligen att den tid som jag nu upplever som jobbig på grund av sjukdom och rehab
Inte kommer kännas som särskilt lång i efterhand sen
Men som vanligt är det en ganska klen tröst när jag är mitt uppe i det
Men vad är väl ett par år av hela livet egentligen? Det kan ju bara bli bättre

 

Och mycket är redan bättre
Jämför jag med för drygt ett år sedan, innan jag ens tvingade mig själv att söka läkarvård
Så känns det som att det hänt en helt annan person
Som att det inte var jag
Eller är jag
Eller hur jag ska säga

 

Denna dag - ett liv

Ibland dimper det ner precis rätt ord i inkorgen! 

 

 

 

Två själar

En kommer älska dig

En kommer såra dig

Kanske är det så det är

Två sidor till allt

Frågan är vilken sida vi visar

Och hur skitig den andra sidan är

 

Å ena sidan sikta mot stjärnorna

Å andra sida kräla i smutsen

 

Jag har svårt att locka fram min ljusa sida just nu

Jag behöver sörja något jag förlorat

Men jag vet inte hur

 

Any day now we'll be at ease

Any day now we'll rise up of our knees

 

 

 

 

 

Vera och jag håller sjukstuga idag 🙁😷

Vad en halvmeter tråd räcker till 

Ser inte så mkt ut för världen 

Unika 

Hunden som lever upp till sitt namn

I mitt liv är hon helt unik och från början inte alls självklar 

Men här är hon 

Unika Bika Bajs

Hunden i mitt liv 

Ska försöka få i mig lite frukost 

Sällskapet från igår hänger kvar 

Jag är egentligen inte så förtjust i vintern

Men den kommer ju på köpet med dom andra årstiderna

Så det är väl bara att gilla läget