Ett annat sätt
Jag är tillbaka i det arga
Det frustrerade tillståndet igen
Över att inte orka
Över att ständigt behöva hushålla med energi och planera minsta lilla aktivitet
Över dagar som bara försvinner
Som jag spenderar i sängen eller på soffan
I en dimma som ligger tung över mina ögon
Som tynger hela min kropp
Desperationen som uppstår när allt kolliderar i min kropp
Viljan
Önskan
Hopplösheten
Utmattningen
Jag funderar på om jag nånsin kommer hitta balans
Att bli helt frisk har jag tappat hoppet om
Men kanske kan jag hitta någon form av balans
Ett sätt att klara det
Som går att leva i
Inte bara överleva
Jag önskar att några timmars aktivitet inte krävde en hel dag av återhämtning
Jag önskar att jag kunde vakna om morgnarna och inte direkt längta efter kvällen när jag får gå och lägga mig igen
Jag önskar att jag kunde hålla mig vaken en hel dag utan att det innebar att jag skulle få betala för det senare
Jag önskar att det fanns utrymme för spontanitet
Men på önskningar kommer jag inte långt
Det krävs planering
Mer än jag egentligen orkar med
Men när jag inte planerar
Så kraschar jag igen
Kanske inte direkt dagen efter
Men sannolikt inom de närmsta dagarna
Min terapeut säger ofta att anledningen till att en blir sjukskriven i sådana här lägen
Förutom den uppenbara
Är att det tar så fruktansvärt mycket energi att förändra
Att bearbeta ett beteende som sitter så djupt
Och förändra det för att kunna må bättre
Och det känns som att jag hade behövt mer tid
Fredagen den 22 maj 2015
Då sjukskrevs jag
Det är snart två år sedan
Jag har blivit så mycket klokare sedan dess
Men jag är inte framme än
"Det är så mycket som vi tror vi gör
Men som vi bara fått
Av nånting gammalt
Som vi tror är vårt
Men det måste finnas ett annat sätt att leva
Än det jag lärt mig"
- Sofia Karlsson, Stjärnor över Asahikawa
