Till den det berör

Det finns ett mönster 

Som du inte kan se

För just nu är du en del i mönstret 

Ett mönster som med tiden blivit plågsamt tydligt för oss som står utanför 

Det finns ett händelseförlopp

Som du inte märker av 

För du är mitt i det 

Det kommer att accelerera

Intensifieras 

Och du kommer troligtvis bli ordentligt mörbultad på vägen 

Det sker i en tid i ditt liv då du lätt påverkas

Kan formas 

Ändras 

Styras 

 

Det finns ett mönster

Ett händelseförlopp 

 

Hur trasig kommer du vara på andra sidan? 

Hur många år har du fått stulna? 

 

Och hur länge kommer det påverka dig framöver? 

 

Ett annat sätt

Jag är tillbaka i det arga
Det frustrerade tillståndet igen
Över att inte orka
Över att ständigt behöva hushålla med energi och planera minsta lilla aktivitet
Över dagar som bara försvinner
Som jag spenderar i sängen eller på soffan
I en dimma som ligger tung över mina ögon
Som tynger hela min kropp
Desperationen som uppstår när allt kolliderar i min kropp
Viljan
Önskan
Hopplösheten
Utmattningen
 
Jag funderar på om jag nånsin kommer hitta balans
Att bli helt frisk har jag tappat hoppet om
Men kanske kan jag hitta någon form av balans
Ett sätt att klara det
Som går att leva i
Inte bara överleva
 
Jag önskar att några timmars aktivitet inte krävde en hel dag av återhämtning
Jag önskar att jag kunde vakna om morgnarna och inte direkt längta efter kvällen när jag får gå och lägga mig igen
Jag önskar att jag kunde hålla mig vaken en hel dag utan att det innebar att jag skulle få betala för det senare
Jag önskar att det fanns utrymme för spontanitet
 
Men på önskningar kommer jag inte långt
Det krävs planering
Mer än jag egentligen orkar med
Men när jag inte planerar
Så kraschar jag igen
Kanske inte direkt dagen efter
Men sannolikt inom de närmsta dagarna
 
Min terapeut säger ofta att anledningen till att en blir sjukskriven i sådana här lägen
Förutom den uppenbara
Är att det tar så fruktansvärt mycket energi att förändra
Att bearbeta ett beteende som sitter så djupt
Och förändra det för att kunna må bättre
Och det känns som att jag hade behövt mer tid
 
Fredagen den 22 maj 2015
Då sjukskrevs jag
Det är snart två år sedan
Jag har blivit så mycket klokare sedan dess
Men jag är inte framme än
 
 
"Det är så mycket som vi tror vi gör
Men som vi bara fått
Av nånting gammalt
Som vi tror är vårt
Men det måste finnas ett annat sätt att leva
Än det jag lärt mig"
 - Sofia Karlsson, Stjärnor över Asahikawa

Nere för räkning

Jag har sovit i tre dagar nu
Jag försökte alltså att jobba full tid och hade satt fyra veckor som gräns
Efter det skulle jag utvärdera
Men jag blev sakta sämre för var dag som gick
När jag inte kom upp ur sängen i onsdags blev jag fruktansvärt irriterad och frustrerad
Så jag körde till jobbet ändå
Vilket jag givetvis inte skulle gjort
 
Det där sista som en normalt sett har
Det där en gör på ren vilja
Den reserven finns inte hos mig längre
Och jag vet det egentligen 
Men när känslorna tar överhanden och jag vägrar lyssna på kroppen
Så tar jag helt slut
 
Kroppens försvar blir då att slå ut allt
Så att jag tvingas lägga mig för att vila
Tvingas lyssna på kroppen
Och då kommer nästa våg av frustration över mig
För jag vet ju egentligen detta 
Men ändå testar jag
Ändå frestar jag
 
Jag har ingen tröskel kvar längre
Den har slipats ner till golvet
Och när jag har mina svåra dagar undrar jag om det alltid ska vara så här nu
Om den tröskeln aldrig byggs upp igen
 
Det som händer i mitt huve när kroppen stänger ner
Är att jag blir fruktansvärt uppgiven
Jag känner mig stressad över att jag inte kan göra något
Och jag får ångest för att jag blir en börda för min make
När jag sen börjar bli piggare blir stressen större
Och jag vill "åtgärda allt jag ställt till med"
Jag har sällan ställt till med något dock
Men eftersom jag hela mitt liv alltid känt ett behov av att prestera för att duga
Så är ju tre dagars sömn ett oerhört slöseri med tid
 
Ni hör ju hur det låter
Och var det här behovet av att prestera kommer ifrån vet jag inte
Oftast inifrån mig själv
Om jag kunde hitta kärnan skulle jag säkert må mycket bättre
Och det är det vi försöker göra i terapin
 
 
Försöker hitta ett sätt att få mig själv att förstå detta
 
 

Tålamod

Mmm, det där med tålamod
Inte något jag har så mycket av just nu
Jag är otålig
Vill må bättre
Vara starkare
Piggare
NU
 
Acceptans pratar vi en del om i terapin
Att acceptera de dagar då jag inte är på topp
Acceptera att det är så här av en anledning
Och inte bli arg och frustrerad över att jag inte klarar allt jag vill
Lättare sagt än gjort kan jag säga
Så jag får öva mig på att göra ingenting
För att sen kunna göra nåt
 
 

Fröken Vera 💔

Hittills har vi förlorat tre av våra katter
Våra fyrbenta bebisar
Betsy
Pixie
Och nu Vera 
 
Ingen av dom har gått bort av ålder, alla tre har ryckts bort för tidigt
Så idag sörjer vi i Svenstorp 
 
Vera 
 
 
 
 
 
 

Biverkningar

Har ni sett humorsketchen, med bland andra Jesper Rönndahl, fett eller bebis?

 

 

En oerhört trivsam (sarkasm) biverkning på en av medicinerna jag tar är viktökning
Jag är hungrig oftare, ämnesomsättningen ändras och jag ökar i vikt för varje dag
När jag bara hade ett par byxor som jag kunde knäppa ordentligt så fick jag ett par till av min svägerska
Så nu har jag två par stretchjeans som jag varvar
Jag får lite utslag av tanken på att köpa nya kläder på grund av att jag går upp i vikt
För jag tänker ju att jag ska gå ner igen sen
Men egentligen borde jag ju bara köpa mig lite nya kläder istället för att gå runt och ha ångest för att allt sitter åt och inte passar längre
Fåfänga kallas det väl antar jag

 

En annan kul (sarkasm igen) biverkning är svettningarna
Känns som jag är tillbaka på högstadiet och stoppar pappersservetter i armhålorna
För att inte tala om handsvetten
Mina främsta arbetsredskap är en dator, en skärm och ett tangentbord
Jag skulle INTE vilja ta prov på vad som finns gömt i mitt tangentbord…

 

Jag vet egentligen att den tid som jag nu upplever som jobbig på grund av sjukdom och rehab
Inte kommer kännas som särskilt lång i efterhand sen
Men som vanligt är det en ganska klen tröst när jag är mitt uppe i det
Men vad är väl ett par år av hela livet egentligen? Det kan ju bara bli bättre

 

Och mycket är redan bättre
Jämför jag med för drygt ett år sedan, innan jag ens tvingade mig själv att söka läkarvård
Så känns det som att det hänt en helt annan person
Som att det inte var jag
Eller är jag
Eller hur jag ska säga

 

Denna dag - ett liv


Dagens påminnelse



Ibland dimper det ner precis rätt ord i inkorgen! 

En "gammal" goding

 
 
 
Två själar
En kommer älska dig
En kommer såra dig
Kanske är det så det är
Två sidor till allt
Frågan är vilken sida vi visar
Och hur skitig den andra sidan är
 
Å ena sidan sikta mot stjärnorna
Å andra sida kräla i smutsen
 
Jag har svårt att locka fram min ljusa sida just nu
Jag behöver sörja något jag förlorat
Men jag vet inte hur
 
Any day now we'll be at ease
Any day now we'll rise up of our knees
 
 
 
 
 

Sjukstuga



Vera och jag håller sjukstuga idag 🙁😷

Dä tar litt pa traden



Vad en halvmeter tråd räcker till 
Ser inte så mkt ut för världen 

Bland det finaste jag vet



Unika 
Hunden som lever upp till sitt namn
I mitt liv är hon helt unik och från början inte alls självklar 
Men här är hon 
Unika Bika Bajs
Hunden i mitt liv 

Mod

Jag har aldrig drömt om diamanter
Jag har aldrig drömt om guld
Jag har drömt för att få vila en stund
Från ärenden och skuld

Från en kall och blåsig vinter
Från ett inarbetat mönster
Jag är ingenstans på vägen
Men det lyser i ditt fönster 

 - Ett slags liv, Lars Winnerbäck 

Han sjunger också; 
Ta vind, ge dig av
Här finns en famn
Och ett slags liv 


Att samla modet
Det är det det handlar om just nu
Att samla mod 
Jag känner någon som har visat mod 
Som tagit vind 
All kärlek till dig SysterYster
Det kan bara bli bättre 

Spår från igår



Ska försöka få i mig lite frukost 
Sällskapet från igår hänger kvar 

Vinterland

Jag är egentligen inte så förtjust i vintern
Men den kommer ju på köpet med dom andra årstiderna
Så det är väl bara att gilla läget
 
 
 
 
 

Om jag hade kunnat skriva det själv

Det rinner en älv, en sugande flod genom livet mitt
Jag uppfylls av mildhet och frid när jag vadat ut i dess mitt
Och var gång som jag vågat att bada i den blir jag hel och ren
Och jag känner ett lindrande ljus gå genom märg och ben
Nu undrar jag varför jag inte badar mer
Varför, varför när jag vet allt det ljusa och goda som det ger
Det kan nästan verka som jag försöker att ungdå dig
Att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig
Förunderligt
Förunderligt
 
Det finns en brunn, en källa till liv i min egen kropp
När jag druckit av den fylls jag av klarhet och saknat hopp
Var gång som jag vågat att dricka ur den blir jag hel och ren
Och jag känner ett lindrande ljus gå genom märg och ben
Nu undrar jag varför jag inte dricker mer
Varför, varför när jag vet att allt det ljusa och goda som det ger
Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig
Att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig
Förunderligt
Förunderligt
 
Jag vill trotsa det motstånd jag har att ta emot det som gör mig gott
Det kloka att gå runt och söka det som jag redan fått
 
Nu undrar jag varför jag inte badar mer
Varför, varför när jag vet allt det ljusa och goda som det ger
Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig
Att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig
Förunderligt
Förunderligt
 
 - Floden av Bo Kaspers Orkester
 
 
Det händer att jag glömmer bort musikens läkande kraft
Oftast är det när det blivit för mycket
När bruset i hjärnan inte slutar
När jag stressat utan att veta om det, så slår det lock för öronen
Och bruset i hjärnan blir öronbedövande

Idag var det dags för terapi igen
Inget omvälvande idag
Idag var jag matt i både kropp och knopp
Fick bli hemma från jobbet igår
Utmattad
Men om jag hade kunnat skriva musik om hur det känns när jag lämnar terapin
Så skulle det låta som Floden
 

Ungefär så här




Lillfredag



Lillfredag i Svenstorp 
Jag, Sofie och Ove 

Sinnlig rastlöshet

Tänk jag drömde i natt
Att jag hade en katt
Och den åt bara sill och potäter
Du får tro´t om du vill
Men potäter och sill
Det är just vad små kattungar äter…

 

Nä, jag drömde inte om potäter och sill
Jag drömde att jag var lika trasig på utsidan som jag känner mig på insidan
Snoret rann, håret stod på ända
Trasiga, säckiga och fläckiga kläder
Jag orkade inte äta, ville bara sova
Grå i skinnet
Vi skulle flytta och höll på att packa
Det är ett återkommande tema i mina drömmar nu för tiden
Att vi ska flytta eller resa
Och jag hinner aldrig bli färdig med packningen
Mitt i stöket skulle jag äta frukost
Jag hade försovit mig och alla andra hade redan ätit
Jag skulle göra gröt men de djupa tallrikarna var högst upp i skåpet och jag nådde inte dom
En vän erbjöd sig att hjälpa till
Hon började steka min gröt i en stekpanna
Gröten såg ut som älgspillnig
Jag fick en nervkollaps och gick runt i cirklar
Kliade mig frenetiskt i mitt risiga hår
Gömde mig under en filt och dreglade från öppen mun
Kunde inte stänga den
Stefan försökte få i mig mat, jag kunde inte behålla något
Stefan sjöng för mig
Min tondöve man kan sjunga i mina drömmar ;)
Han förutsåg alla mina behov och till slut kunde jag äta
Och jag kunde stänga munnen
Och jag kunde le
Även i drömmarna är det min make som kommer till min undsättning

 

I tisdags jobbade jag kväll och började runt sju känna mig lite konstig
Det stramade i nacken och huvudvärken började mola
Jag tog två brustabletter och meddelade jourhavande chef att jag var på väg att få migrän
Jag fick hjälp att leta reda på en Osby-bo som hade åkt tåg till jobbet den dagen och som kunde skjutsa mig och min bil hem
Stefan skjutsade sen den personen hem till sig i Gullarp
Visade sig att han hyrde av min kusins gamla hyresvärdar
Vi är många som jobbar på min arbetsplats och jag hade aldrig träffat människan förr
Men världen är liten

 

Stefan hade köpt vin, choklad och rosor till mig
Detta var innan han visste att jag blivit dålig
Tyvärr kunde vi inte njuta av vinet den kvällen
Men bara tanken på det fina
Dagen efter låg jag i sängen och senare i soffan
Var på benen igår igen
Men kaoset i huvet släpar uppenbarligen efter några dagar


När det blåser..

I've come to a point where I can't stand one more single lie,
No more lies.....
...
...I believe in life,
I believe in dreams,
I believe in everything in between,
But I know for sure my love is more than you can retrieve.
I gave it all, I got it back, right in the face it's just a fact
That my pure love has turned to hate when it comes to you..
 
 - When it comes to you, Elin Ruth Sigvardsson
 
Regnet och blåsten gjorde att jag spenderade förmiddagen inomhus
Lika bra att städa när inte ens hundarna vill gå utanför dörren
Jag satte på cd-spelaren i sovrummet
Höjde volymen och satte i öronpropparna och på med dammsugaren
Sen skrålar jag ikapp under tiden som jag dammsuger
 
Ovan text handlar inte om min käre make
Ovan text handlar om vänner som inte längre finns i mitt liv
Hat är visserligen ett ganska starkt ord
Men nu är det ju inte jag som skrivit texten
Och vissa dagar är det faktiskt precis så det känns
 
Jag antar att människor kommer och går i ens liv
Och jag vill tro att det mesta händer av en anledning
Men det kan dröja länge innan man förstår vad den anledningen är
 
Efter att ha varit sjuk och missat min terapi sist så var jag tillbaka i tisdags
Och det är så himla lärorikt!
Just när vi tror att vi klurat ut något
Så hittar vi nåt annat som vi behöver gräva djupare för att förstå
 
Jag försöker att bli snällare mot mig själv
Inte bara genom att sänka mina prestationskrav
Utan också genom att känna efter
Jag har väldigt länge varit den förståndiga, förnuftiga och hjälpande
Jag får det förklarat för mig som att jag bara använt huvet och stängt av allt nedanför halsen
Jag har kontrollerat min yttre miljö
Och ignorerat mitt inre
Mina känslor
 
Och jag är jävligt bra på att låta huvet styra
Det ska gudarna veta
Men jag försöker alltså att släppa fram hjärtat och känslorna
 
Hur jag lyckats behålla min käre make i mitt liv är för mig ett under
Jag är inte helt enkel att leva med
Jag förstår det nu
Och jag förstår nu också hur vissa människor i mitt liv har utnyttjat mig
Spelat på alla mina strängar och fått det att verka som att det är så det ska vara
Men jag börjar förstå bättre
Jag börjar investera lite mer i mig själv
Vilket genererar ringa på vattnet för dem jag älskar
Det kan bara bli bättre nu!
 
Sefan, min älskade make
Min klippa
Min hjärtevän
Jag vill tacka dig för att du finns vid min sida
 
Foto: Annett Reimer Manhem
 
 

Vems verklighet?

Jag hade en gång en dröm 
Jag trodde att den var sann
Så väcktes jag ur min sömn
Och drömmen försvann

Svara mig du
Var är den nu? 
Jag bara undrar 
Var är den nu? 



Ni vet såna dagar när man tittar på sina egna händer och undrar om dom alltid sett ut så? 
Är det verkligen mina händer? 
Såna dagar duggar tätt hos mig just nu
Jag klarade inte att gå upp i arbetstid
Så nu är jag tillbaka på halvtid igen
Både en lättnad och en besvikelse 
Får göra ett nytt försök nästa månad 
Vilket är nästa år
Satan vad tiden går 

Tidigare inlägg
RSS 2.0