livetisvenstorp

Igår hände det så äntligen
Jag kunde snöra på mig löparskorna och ge mig ut på årets första runda
Jag har aldrig gillat att springa innan
Jag har gjort det ändå
Men så flyttade vi ut hit
Och nu älskar jag det

Förmodligen för att jag släppt på kraven
Jag måste inte springa hela rundan "för att det ska räknas"
Jag måste inte springa en viss längd för att det ska vara lönt

Jag springer för att jag vill
Och ju mindre jag tänker
Desto bättre går det

Jag är expert på att sätta omöjliga krav på mig själv
Men jag jobbar på det
Sakta men säkert



Idag har jag fikat med Sofie och Lucas
Vi tog frukost på Elme
Efter en stund gjorde Gulli oss sällskap
Det var ett tag sen nu
Innan var vi duktiga på att hålla kontakten med regelbundna cafébesök

Vi ska försöka boka in ett Ljungbybesök
Så vi får träffa Marianne också

Under våra tre år i gymnasiet var Gulli och Marianne stora inspiratörer och stöttepelare
Sofie och jag hade våra duster i gymnasiet
Men vi tog oss genom det också

Dagen vi tog studenten samlades vi alla hemma hos Gulli på champagnefrukost
Lärarteamet som varit med oss alla tre åren hade skrivit en profetia
Som handlade var vi skulle befinna oss i livet
När våra kära lärare satt på hemmet och nostalgitrippade
Jag kommer inte ihåg detaljerna just nu
Och förmodligen är det inte mycket som stämmer
Men jag har den nånstans här hemma
I den Årsbok som Sofie och jag satt ihop under vårt projektarbete

Vi hade det bra på Haganäs
Vi hade bästa tänkbara lärare

Studenten var i mångt och mycket en sorgens dag för mig
Jag gillade skolan
Jag var bra på det
Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med mitt liv
När Jag Blir Stor
Jag har fortfarande ingen aning
Och jag kan sakna skoltiden nåt fruktansvärt
Tryggheten det innebar
Men jag tror inte jag är redo att sätta mig i skolbänken igen
Även om det nog inte vore så dum idé

Men det får vänta till dess att jag samlat mod
Mod och kapital