livetisvenstorp

Nere för räkning

Jag har sovit i tre dagar nu

Jag försökte alltså att jobba full tid och hade satt fyra veckor som gräns

Efter det skulle jag utvärdera

Men jag blev sakta sämre för var dag som gick

När jag inte kom upp ur sängen i onsdags blev jag fruktansvärt irriterad och frustrerad

Så jag körde till jobbet ändå

Vilket jag givetvis inte skulle gjort

 

Det där sista som en normalt sett har

Det där en gör på ren vilja

Den reserven finns inte hos mig längre

Och jag vet det egentligen 

Men när känslorna tar överhanden och jag vägrar lyssna på kroppen

Så tar jag helt slut

 

Kroppens försvar blir då att slå ut allt

Så att jag tvingas lägga mig för att vila

Tvingas lyssna på kroppen

Och då kommer nästa våg av frustration över mig

För jag vet ju egentligen detta 

Men ändå testar jag

Ändå frestar jag

 

Jag har ingen tröskel kvar längre

Den har slipats ner till golvet

Och när jag har mina svåra dagar undrar jag om det alltid ska vara så här nu

Om den tröskeln aldrig byggs upp igen

 

Det som händer i mitt huve när kroppen stänger ner

Är att jag blir fruktansvärt uppgiven

Jag känner mig stressad över att jag inte kan göra något

Och jag får ångest för att jag blir en börda för min make

När jag sen börjar bli piggare blir stressen större

Och jag vill "åtgärda allt jag ställt till med"
Jag har sällan ställt till med något dock

Men eftersom jag hela mitt liv alltid känt ett behov av att prestera för att duga

Så är ju tre dagars sömn ett oerhört slöseri med tid

 

Ni hör ju hur det låter

Och var det här behovet av att prestera kommer ifrån vet jag inte

Oftast inifrån mig själv

Om jag kunde hitta kärnan skulle jag säkert må mycket bättre

Och det är det vi försöker göra i terapin

 

 

Försöker hitta ett sätt att få mig själv att förstå detta

 

 

Men det är ju verkligen det, de här med att prestera något. Man vill ju det och man vill att det man gör ska bli/vara bra! Det är nog många orsaker till att man har ett sådant behov och väldigt mänskligt att man har det. Samtidigt så sjukt frustrerande att man vet att det är en själv som sätter många av kraven liksom: "Nej men hej dubbelbestraffning!"
Tänker på er ❤️

Men det är ju verkligen det, de här med att prestera något. Man vill ju det och man vill att det man gör ska bli/vara bra! Det är nog många orsaker till att man har ett sådant behov och väldigt mänskligt att man har det. Samtidigt så sjukt frustrerande att man vet att det är en själv som sätter många av kraven liksom: "Nej men hej dubbelbestraffning!"
Tänker på er ❤️

Hallå Jennie !
Vill skicka många kramar till dig Visste inte att du har fått utmatnings syndrom . Vet ej vad jag ska säga mer än att priotera dig själv , till låt dig vara självisk . Jag tänker på dig och kämpa på <3
Det var roligt att se dig i fredags :)
Kram Johanna [ tvillingen :) ]